Sarek

Fjällturer i Sarek 1970 – 2016. Boken är avsedd för svenska och utländska besökare och har därför både svensk och engelsk text. Sune Karlsson gick sin första tur genom Sarek 1970 med sin trettonåriga bror Bosse. Sune har sedan dess troget återvänt året runt och samlat på sig en unik bildskatt av Sveriges sista vildmark. Boken innehåller bilder från fjällturer i nationalparken året runt.

Titel: Sarek. Fjällturer 1970–2016. /Sarek. Mountain Hikes 1970–2016.
Författare/Author: Sune Karlssson
Språk: Svenska/English
Danskt band liggande 240x210mm
Antal sidor/pages: 192
ISBN: 978-91-981889-4-3
Förlag: Storartad Förlag publishing house
Utgiven: Oktober/October 2017

Provläs. Här ser du exempel på hur bokens uppslag kan se ut. Here are some spreads from the book.

Boken ni håller i er hand samlar ihop upplevelser från nästan 50 års fjällturer under fyra årstider i nationalparken Sarek. De flesta bilderna finns på dia och som svartvita negativ, och det har varit ett tidsödande men intressant arbete att leta i flyttlådor som åkt mellan Sverige och Belgien i olika flyttlass. Därefter har arbetet tagit vid med att scanna bilderna samt katalogisera och lägga upp dem på datadisken med en säker backup. Det har tagit tid, men har samtidigt varit en fantastisk resa i mitt liv tillsammans med Sarek. Det låter underligt, men för många fjällvandrare är Sarek som ett gift: en gång och du är fast. Bilderna är ett bra stöd för minnet men fungerar också som en beskrivning av lederna, som i Sarek inte är uppmärkta på något sätt. Man får lita på sitt sunda förnuft och välja väg efter omständigheterna och slutmålet.

Min tanke med denna bok är att komplettera de guideböcker som finns över området med ett omfattande bildmaterial som ger en bra bild av terrängen. Men samtidigt är det också en upplevelsebok, som spänner över många år och kan avnjutas i favoritfåtöljen framför brasan.

Min bror Bosse och jag gav 1982 ut boken ”Sareks fyra årstider”, och en del av den bokens bildmaterial finns med även här. Då skrev vi att det behövs mer information om Sarek för turister och att Jokkmokk hade sådana planer. Nu är planerna delvis förverkligade genom samemuseet Ájtte, som framförallt skildrar samisk historia och kultur.

Något som dock fortfarande kan bli bättre är den information som finns för fjällturister och då särskilt de som kommer från andra länder, ibland delvis oförberedda. Väderförhållandena kan vara extrema, som till exempel 2015 då sommaren bara varade ett par veckor i augusti och det dessutom var en våldsam mygginvasion. I juli var det inte så lämpligt att ens gå vissa leder på grund av snömängden. Nu håller informationen om Laponia, som är ett större område där Sarek ingår, på att förbättras. Detta unika naturområde har tagits med som världsarv på Unescos lista.

Naturrum Laponia, Svenska Turistföreningen (STF), Länsstyrelsen och Jokkmokks Turistbyrå skulle genom att samordna sina insatser kunna ge bättre information till fjällturisterna via olika kanaler. Nu vet jag att detta pågår på flera fronter så det blir stegvis bättre.

Själv har jag under de senaste åren besökt Kvikkjokk (Huhttán) och sett hur den gamla fjällbyn växer igen av sly och utsikten från fjällstationen mot Pårek (Boarek) har försvunnit. Det tycks finnas olika viljor som är svåra att påverka. Björn är en klippa med båttransporterna i Kvikkjokks delta, medan Kjell sköter transporterna i Laidaure (Lájtávvre) i STF:s regi.

Annars har förvånansvärt lite förändrats på 50 år, förutom att Laidauredeltat växer och glaciärerna krymper. Min förhoppning är att vi respekterar och lyckas bevara detta unika naturområde för kommande generationer.

Sune Karlsson, Larslunda 2017

Foreword in English
The book you’re holding in your hands is a compilation of close to 50 years of all-season mountain hiking in Sarek National Park. Most of the pictures have been analog diapositives or black-and-white negatives, so it’s been a time-consuming but interesting work looking through old boxes that travelled back and forth between Sweden and Belgium in different moving vans. Following that, I had to scan the pictures as well as catalogue them on my computer with proper backup. It’s taken a lot of time, but has at the same time been an amazing journey through my life with Sarek. It sounds odd, but to many mountain hikers Sarek is like a drug that you try once, only to be dependent for life. The photographs serve as support for my memory, but is also a way of describing the trails that in Sarek are completely unmarked. You have to use common sense and let your destination as well as the weather conditions determine which way to go.

I wrote this book because I wanted to complement the existing guide books on the area with extensive photographic material that gives the reader a better idea of the terrain. Yet it’s also a book full of experiences that cover many years and could be enjoyed in your favorite armchair in front of the fireplace, as well.

In 1982, my brother Bosse and I published the book “Sareks fyra årstider” (The Four Seasons of Sarek). Some of those photographs have been reused here. Back then, we wrote that there was a need for more tourist information on Sarek and that the municipality of Jokkmokk was planning something along those lines. Today, those plans have been partially realized through Ájtte, a mountain and Sami museum that depict the history and culture of the Sami people.

The information available for mountain tourists, however, can still be improved, especially for foreign visitors that sometimes arrive unprepared for the realities of Sarek. The weather conditions can be extreme, like in 2015 when summer only stayed for a few weeks in August—and on top of that, the annual invasion of mosquitoes was out of the ordinary. Even in July, some trails were not recommended due to the amount of snow covering them. Today, the information on Laponia—a larger area where Sarek is included—is getting better. This unique natural area has been listed by UNESCO as a World Heritage Site.
By coordinating their efforts, Naturum Laponia, the Swedish Tourist Association (STA), the County Administrative Board and Jokkmokk Tourist Information Center should be able to provide mountain tourists with better information through different channels. Some progress has been made, so I have some hope for the future.

I’ve visited Kvikkjokk (Huhttán) myself in recent years and so I’ve seen how this old mountain village is becoming overgrown by brushwood while the view from the mountain station towards Pårek (Boarek) has disappeared. Village residents seem to disagree on how to manage the area. Björn, who transports tourists by boat in the Kvikkjokk delta, is a genuine rock, and so is Kjell, who does the same in Laidaure (Lájtávvre) in cooperation with the STA.

Otherwise, surprisingly little has changed in 50 years, except that the Laidaure delta is growing while the glaciers are shrinking. My hopes are that we will respect and somehow manage to keep this unique area of wild nature safe for the generations to come.

Sune Karlsson, Larslunda in 2017